Världsfrånvänd skola 

Igår var det barnets första skolavslutning. Urgulligt så klart, men jag kunde givetvis inte låta bli att irritera mig på den världsfrånvända verklighetsuppfattning skolledningen utstrålade. 

Först en väldig massa prat om att NU, nu börjar sommarlovet. Det gör det inte, föräldrar får inte tio veckors semester bara för att vårterminen är slut. De allra flesta barnen har tre veckors fritids kvar. 

Två: rektorns tal där hen pratade om att barnen skulle fråga ”sin mamma och pappa” om vad det nu var. Det hade varit så väldigt lätt, och så mycket mindre utestängande och normativt, att säga ”dina föräldrar” eller ”en vuxen”. 

Nina

Åh, det här kommit en ny bok om Nina; Nina och Jim. Emi Guner och Loka Kanarp har gjort det igen. Böckerna om Nina är verkliga pärlor som både jag och barnet gillar. Och Max tycker han är sååå mycket äldre än Nina, som bara har gått en termin i förskoleklass, han har minsann snart gått två. 

Ledigt

Firade lediga dagen med att åka buss till Burger King och äta, vad barnet med glittrande blick lyriskt benämner skräpmat. Sedan promenerade vi hem via utsikt och det var förbannat många zombies i skogen. 

Oväntat

Vi har fastnat i en loop av dålig mat. Tråkig mat. Samma mat. Dels pga barnet, som sannerligen har en smal kosthållning, dels pga oss, som inte har energi nog att tänka ut vad vi ska äta eller vad vi ska handla. Idag lyckades jag fick klämma ur mig de här linsbiffarna,  och de var bannemej de godaste grönsaksbiffarna jag ätit på länge. Barnet tvärvägrade, trots att han borde varit vrålhungrig. Så ugnsrostad potatis fick bli hans middag. 

Ohållbart 

Men åh. Jag skriver ju ingenting. Annat än inköpslistor, komihåglistor, etiketter. Och arga skrivelser i huvudet. Det får nog bli en ändring. 

Utrustning 

Vårt barns skola ligger i en av de allra rikaste delarna av staden. Det rika gäller inte för alla, men förväntningarna däremot. Det krävs med en eftermiddags varsel att stjärtlapp/  pulka och hjälm ska medtagas. Hjälm kanske de som åker på skidsemester har, men inte alla. Det har knappt varit snö alls den här vintern här. I andra skolor i kommunen har skolan hjälmar att låna ut till alla. 

Nästa termin kommer skridskor. Osv. 

Och det känns som att man måste inteckna halva sin fritid för att förbereda barnet och ha uppdaterad utrustning, samt åka på skidresor och hänga på skridskobanan och allt som vi inte gör, för att vi inte har råd/vill. 

Man hade ju lite naivt hoppats att kommunala skolor skulle det vara lika. Avgiftsfritt och på samma villkor. 

Läst

Här just läst ut min första bok på telefonen. Eller, jag började nog läsa den på plattan, men läste nästan hela på telefonen. Har funderat länge fram och tillbaka på det här med läsplatta, men i och med ny telefon som har ett tabortblåljus-filter, så känns den som ett läsalternativ både i sängen med släckt lampa, och i kollektivtrafiken. Samtidigt som jag slipper slåss med barnet om surfplattan! 

Känns bra att läsa e-böcker. Behöver verkligen inte fylla hemmet med fler pappersböcker. Och lyx att kunna låna från biblioteket, när som helst, hemifrån. 

Vad jag läste då? Färjan, av Mats Strandberg. Bra, riktigt fina personporträtt, men lite väl mycket splatter på sina ställen.